Demoex

Pris i Webbstjärnan

Som filosofilärare på Vallentuna gymnasium använder jag stundom webben i undervisningen. Ett av årets undervisningsteman - www.klokaste.se - vann i år specialpris i tävlingen Webbstjärnan som avgjordes den 20 maj. Roligt! Synd att tävlingen inte fanns år 2002 när Demoex startade…

Viktigt beslut måste få ta tid

Vallentunas kommunfullmäktige i april är inställt. Orsaken är att ärendena är för få. Det är ett dåligt svepskäl för att slippa diskussioner. Det är inte antalet ärenden som betyder något, utan hur stora de är. Nästa fullmäktigemöte kommer bland annat det gigantiska beslutet om översiktsplan 2010-2030 att fattas.

Översiktsplan 2010-2030 är ett enda ärende, med det är stort som en bok! Tillsammans med miljökonsekvensbeskrivningen är bilagan över 130 sidor lång. Vi ska ta ställning till hur Vallentuna ska utvecklas de närmaste 20 åren med vägar, vatten, skogar, kommunikationer, bostadsbyggande - allt. Nu ska detta ärende samsas med tio andra ärenden en kväll i juni då försommaren står i blom och debattlusten är noll.

Vi ska besluta om kommunens framtid de kommande 20 åren. Varför kunde vi inte få ägna hela aprilmötet åt enbart denna stora fråga? Är tre timmar för lång tid?

Blixtinsatt ärende

“Örjan vill prata med dig”, är det första jag får höra när jag kommer till kommunfullmäktiges möte.

Kommunalrådet Örjan Lid berättar att kommunstyrelsen vill ta upp tre nya, blixtinsatta ärenden som inte har stått i kallelsen. De har inte ens stått i kallelsen på nätet till kommunstyrelsens extramöte. Alla representanter i fullmäktige måste därför godta att dessa extraärenden tas upp, annars bryter man mot lagen. Alltså även jag, som röstar för lilla direktdemokratiska Demoex.

Ett ärende är synnerligen viktigt får jag veta, det handlar om att delfinansiera ombyggnaden av Väsbyvägen. Vägverket måste tydligen ha svaret senast i morgon. Som representant för Demoex står jag inför ett dilemma: Jag vill inte ta ställning utan att fråga deltagarna på nätet först, å andra sidan vill kommunalrådet att jag godkänner att dessa ärenden tas upp, trots att det inte följer god demokratisk sed.

“Vad händer om jag säger nej?”

“Då blir då uthängd i lokaltidningen som mannen som stoppade ombyggnaden av Väsbyvägen.”

Jag valde att inte vara besvärlig. Jag deltog inte i beslutet.

“Men i fortsättningen måste vi få information i tid”, påpekar jag från talarstolen. Jag fick ingen förhandsinformation, och inte övriga kommunfullmäktige heller. Snacka om toppstyre.

Trick i fullmäktige

Hur gör man om man vill dölja ett impopulärt politiskt beslut i kommunfullmäktige? Man använder några klassiska trick. Sänkningen av skolpengsbeloppet fr.o.m. 1 januari 2010 är ett skolexempel på detta:

1. Oprecist språk. Ärendet kallas “justering” och inte sänkning, som det är frågan om.

2. Hänvisning till auktoritet. Ärendet presenteras som om det är fråga om en kostnadsneutral förändring på rekommendation från Sveriges Kommuner och Landsting.

3. Undanhållande av information. Förändringen delas upp i tre delar som motiveras av olika skäl. Det sammanlagda beloppet presenteras inte i ärendet, inte heller hur stor den procentuella förändringen blir.

De nya skolpengsbeloppen innebär faktiskt en rejäl sänkning av skolpengen. För 6-åringar sänks skolpengen med 3,1 procent. För barn i klass 1-5 sänks skolpengen med 3,2 procent. För barn i klass 6-9 sänks skolpengen med 2,6 procent.

Det intressanta är att i Kommunplan 2010-2012 som antogs vid samma möte finns en budgeterad höjning av skolpengen med 2 procent från 1 juli 2010. Koalitionen sänker alltså skolpengen vid årsskiftet med c:a 3 procent bara för att 6 månader senare kunna höja den igen med 2 procent!

Varför sänka först och höja sen? Tja, 2010 är ju ett valår. Det är trevligt att kunna säga i valrörelsen att man nyligen har höjt skolpengen med 2 procent…

Populism

Christian Andersson har skrivit en liten tänkvärd skrift på SNS förlag som heter Populism. Han redogör för forskningen kring fenomenet populism och strävan att hitta en gemensam nämnare för de politiska rörelser som har beskrivits som populistiska runt om i världen. En av Anderssons slutsatser är att populism i första hand inte handlar om vad som sägs utan hur det sägs. Populismen beskrivs som en politisk retorik som utgår den förenklade premissen från att det finns ett homogent folk som vill annorlunda än makthavarna.

”All makt utgår från folket” säger den Svenska regeringsformens första paragraf. Det är demokratins utgångspunkt. En av bokens många förtjänster är att Andersson slår fast att folket inte är någon homogen grupp. Men vår representativa folkstyrelse måste tåla att kritiseras. Kritiken kan handla om att styrelsen är alltför parlamentarisk (läs ineffektiv) eller att den inte lyckas representera massorna enligt första paragrafens intentioner.

Det tycks finnas en tendens att betrakta all kritik som hotar den rådande hegemonin som populism och därigenom stöta ut det ur den representativa demokratins värdegemenskap. Hur ska man annars förklara att så vitt skilda politiska fenomen som rysk agrarsocialism, sydamerikansk peronism, poujadism i Europa och direktdemokratiska initiativ får samsas under samma etikett?

Jag kommer osökt att tänka på Michel Foucaults analys i Vansinnets historia. Där visar Foucault övertygande hur vansinnet har skiljts ut som det avvikande och hur olika epoker har klassificerat olika fenomen som vansinne. Vad som betraktas som vansinnigt i en viss epok är ytterst en fråga om makt. Här finns det tydliga paralleller till begreppet populism, anser jag.

”Populism är en del av den mycket större frågan om demokratins innehåll och framtid”, skriver Andersson. Varför skiljer han då inte mellan rörelser som vill utveckla demokratin och de som hellre skulle vilja avveckla den? Många direktdemokrater vill öka graden av demokrati i samhället just på grund av att folket är heterogent, tvärtemot den föreställning som t.ex. många nationalistiska partier förfäktar.

Parisa tackar för sig

När Demoex tog plats i kommunfullmäktige september 2002 blev nittonårige Parisa Molagholi den yngsta partiledaren i landets historia. Nu lämnar hon sitt politiska uppdrag efter sju händelserika år. Anledningen att hon slutar är att Parisa flyttade från kommunen i somras.

Parisa var elev på Vallentuna gymnasium när tanken på Demoex föddes i samband med en temadag om datorer och demokrati. Hon blev en naturlig frontfigur. I fullmäktige blev hon snabbt respekterad bland alla medelålders män. Med sin blotta uppenbarelse signalerade hon att Demoex faktiskt innebär en förändring i politiken.

Många har tagit stort intryck av Parisa. Andelen unga fullmäktigeledamöter ökade nämnvärt i valet 2006. I riksdagens tevesända demokratiutredning gjorde hon stort intryck när hon presenterade Demoex och vår idé om hur politik kan bedrivas. Dessutom har hon signalerat mångfald och tolerans på ett självklart sätt. Parisa blir sannerligen inte lätt att ersätta.

Fram till valet 2010 kommer undertecknad att representera Demoex i fullmäktige. Det börjar nu bli dags att hitta nya kandidater som vill ta efter stafettpinnen där Parisa slutar. Om du bor i Vallentuna och är minst 18 år på valdagen 2010, så får du gärna anmäla ditt intresse!

Per Norbäck

Uppdaterat: Vi har just nu problem med spam-kommentarer, så de är för tillfället avstängda för detta inlägg, Använd gärna feedbackfunktionen ovan för synpunkter.

Demoex - Vallentunas pirater?

Piratpartiet kommer att ställa upp i kommunala val, skriver Rick Falkvinge på DN debatt. Internet har förändrat samhället så genomgripande att det krävs en ny informationspolitik - att vi värnar medborgarrätten och skyddar integriteten på alla nivåer, även i kommunpolitiken, menar han.

Jag håller med! Internet är informationssamhällets guldkälla som många strider om. Det kan lätt förvandlas till ett maktmedel för myndigheter och företag. Demoex har de två senaste mandatperioderna arbetat för att stärka medborgarens rättigheter och inflytande i Vallentuna. Den stora skillnaden mellan Demoex och Piratpartiet är att Demoex är öppet direktdemokratiska.

Jag anser att Piratpartiet också tydligt borde deklarera att de tänker använda nätet för att förstärka medborgarens demokratiska inflytande. Om man motsätter sig olika former av övervakning och förmynderi så ligger det liksom i sakens natur att önska sig mer demokrati. Medborgaren vet själv bäst vilken information hon vill ha och vilken integritet hon vill ha på nätet. Betygsdokument? Kreditupplysningar? Det är en fin balansgång.

Personligen skulle jag gärna se ett samgående mellan Demoex och Piratpartiet i kommunerna. Jag tror att båda partierna skulle vinna på det. Men Demoex måste naturligtvis rösta om saken innan vi frågar Piratpartiet. Det är så vi fattar beslut!

Hur blir demokrati kul?

Demoex hade gäster från Sollentuna och Österåker på fullmäktigemötet den 3/3 -08. De kom för att studera hur vi agerar i lokalpolitiken och fick se ett fullmäktigemöte som för ovanlighetens skull var sevärt!

I början lade Parisa (Demoex) fram en lätt provokativ interpellation med anledning av SCB:s undersökning där hon påstod att det finns ett demokratiskt underskott i Vallentuna. “Det skulle vara intressant att veta hur många av oss i fullmäktige som upplever att de har varit med och påverkat de beslut som fattas ikväll. (…) Om inte vi som sitter fullmäktige känner att vi kan påverka - hur ska de som har valt oss kunna göra det? ” sade hon bl.a.

Blixtbelysningen av demokratiproblemet kunde inte ha kommit lämpligare. Nästa fråga handlade om att ge kommunstyrelen ökat inflytande över näringslivspolitiken, vilket skedde utan pardon. Därefter skulle fritidsnämndens ansökan om en miljon extra till föreningsbidrag avslås enligt planerna. Men plötsligt lösgjorde sig enstaka förtroendevalda ur partiledningarnas grepp och började tala utifrån sin egen övertygelse. Föreningslivets väl och ve stod emot kommunledningens principfasthet. Vi på läktaren kände dramatiken: Utgången är oviss, demokratin lever, debatten är på allvar!

Då kliver ett sömnpiller upp i talarstolen. Han mal sönder all spänning med ett femton minuter långt och förnumstigt anförande helt utan dramatisk nerv. Efter ytterligare ett par trötta kommentarer blir det till slut omröstning med votering som slutar 20-17 till kommunstyrelsens favör… Vad kan man säga? Upproret slogs ner av en filibuster - en långpratare. Visst, alla folkvalda har demokratisk rätt att komma till tals och tala till punkt. Men kan vi inte försöka fatta oss någorlunda kort?

Kanske var det interpellationen som tände gnistan, vad vet jag? För en stund fick vi i alla fall uppleva att lokalpolitik kan vara lika spännande som en vm-match i fotboll! Intresset för politik skulle öka drastiskt om besluten i fullmäktige inte gick att förutsäga. Men då måste kommunstyrelsen låta bli att avgöra alla frågor på förhand. Partierna måste acceptera att alla inte tycker lika i alla frågor. Och de folkvalda måste sluta att tråka ihjäl varandra med långa tal.

Snabbt klubbslag på fullmäktige

Jag kom till fullmäktige den 18 juni med förhoppning om att kunna få mötet att besluta annorlunda än kommunstyrelsens förslag.

Rädslan för motargument

Demoex försöker skapa en arena där meningsmotståndare kan debattera konkreta sakfrågor med varandra. Målet är att kunna presentera både för- och motargument i varje fråga för att få fram mer genomtänkta beslut. Tyvärr har vi inte lyckats särskilt bra. Lokala politiker från andra partier har bjudits in, men de har inte velat medverka.

Amerikanskan Diana C Mutz, som har studerat s.k. “crosscutting” - tvärpolitiska diskussioner - har märkt att akademiker och politiker undviker crosscutting i högre grad än andra. Hon drar slutsatsen att de hellre diskuterar med människor som bekräftar deras egna värderingar. Det kan förklara varför Demoex inte lockar dem.

Mutz studier visar att det pågår en självindoktrinering bland folkvalda. Man vill inte tro att det är sant. Hur kan politiker vara ointresserade av motargument? Valet mellan att vara indoktrinerad och tvärsäker eller att ha ett rörligt intellekt borde inte vara svårt. Visst kan det vara jobbigt att ständigt ompröva sina värderingar, men det är vår förbannade skyldighet tycker jag. Annars blir vi fossila.