Johannes Åman skrev i DN härförleden att ”politikens problem handlar inte bara om hur mötena organiseras och när de äger rum. De bottnar också i att våra krav på självförverkligande har ökat. Som konsumenter kan vi välja bort det vi ogillar och få produkter som stämmer väl med våra personliga krav. Men politik är inte som shopping.”
Nej, politik inte är som shopping - och shopping är inte som politik, kanske man ska tillägga. För hur kul vore det att shoppa om det bara fanns fem färdigpackade varukorgar att välja mellan?
Varje produkt på marknaden har en grupp konsumenter. I varje enskild sakfråga finns det intressenter som har åsikter. Utmaningen är att låta dem komma till tals, att göra det demokratiska projektet folkligt igen. Om människor ställer personliga krav nuförtiden, varför inte anpassa politikens spelregler därefter?
08 mar 2006 - Per Norbäck