Parisas inlägg i debatten om höjda arvoden till politikerna:
“Herr Ordförande,
Frågan om politikernas arvoden har debatterats i Demoex demokratiforum. Jag tänker redogöra för de starkaste argumenten i debatten:
Högre arvoden gör det möjligt att öka engagemanget. Om vi ska kunna ha engagerade och insatta politiker måste de ha råd att ta ledigt från sina vanliga jobb. Det ska inte vara dyrt att engagera sig politiskt. Det ska inte behöva bli en klassfråga om man ska ha råd att vara politiker.
Å andra sidan är det inte bara politiskt engagemang som skulle bli bättre med ökade arvoden. Det finns många saker i Vallentuna som “skulle bli bättre” om de fick mer pengar. Det finns många som skulle vilja ha råd att ta ledigt från sina arbeten för att kunna göra viktiga saker. Om vi ska diskutera den här höjningen borde vi samtidigt diskutera högre arvoden för fotbollstränare, föräldralediga och andra som vill ha råd att inte vara på jobbet. Det verkar som att det bara är när det svider i den egna plånboken det känns viktigt…
Nya förslaget är visserligen rättvist. Tanken är att allt politiskt arbete ska arvoderas lika, det är bara tidsåtgången som skiljer mellan de olika uppdragen. Nuvarande system är orättvist. Nu får t.ex. en ledamot i en nämnd dubbelt så mycket som en suppleant, trots att de förväntas lägga ner lika mycket tid.
Men statsministerns lön är en dålig måttstock. Valet av statsministerns lön som måttstock för arvoderingen tyder på övermod och bristande omdöme. Staten och kommunen går inte att jämföra. Statsministerns inflytande och ansvar är mångdubbelt större än ett kommunalråds. Om vi hade två heltidsanställda kommunalråd i Vallentuna skulle de tillsammans uppbära samma arvode som statsministern, men knappast göra ett likvärdigt arbete.
Demokrati måste få kosta. Om nämndernas ordförande har råd att arbeta en dag i veckan med sina politiska uppdrag så stärker vi det politiska inflytandet över nämnderna och ökar demokratin.
Demokrati är viktigt, det måste få kosta, det är alla överens om. Men det måste finnas ett förtroende mellan vanligt folk och de folkvalda. De föreslagna höjningarna är skrämmande höga. Alla förvärvsarbetande hickar till inför de belopp det handlar om. De har svårt att se det som kompensation för att kunna ta ledigt ibland. De upplever att det är makten som premierar sig själv på ett ruggigt sätt.
Höjningen sticker i ögonen på kommunens invånare och leder till ökad misstro mot de folkvalda. Kommunfullmäktiges ordförande föreslås en arvodesökning med 390 procent, samtidigt får Vallentunas lärare en löneökning med knappt 2 procent.
Den vore en sak om kommunen höll nere alla utgifter i ett kärvt ekonomiskt läge, men att i spartider enbart gynna politikerna - att låta herr ordförande få 200 gånger så stor löneökning som en lärare - kan inte uppfattas som annat än djupt orättvist och kränkande, oavsett hur goda skäl det finns.
Om politikerna höjer sina arvoden på detta sätt kommer politikerföraktet öka. Det blir demokratin inte bättre utan sämre av.
Efter denna debatt röstade 94,3 procent av Demoex medlemmar nej till förslaget.”
Inlägget framfördes i kommunfullmäktige av Parisa Molagholi och följdes av en spontan applåd. Texten är sammanställd utifrån medlemmarnas argument i debattforumet.