Demoex hade gäster från Sollentuna och Österåker på fullmäktigemötet den 3/3 -08. De kom för att studera hur vi agerar i lokalpolitiken och fick se ett fullmäktigemöte som för ovanlighetens skull var sevärt!
I början lade Parisa (Demoex) fram en lätt provokativ interpellation med anledning av SCB:s undersökning där hon påstod att det finns ett demokratiskt underskott i Vallentuna. “Det skulle vara intressant att veta hur många av oss i fullmäktige som upplever att de har varit med och påverkat de beslut som fattas ikväll. (…) Om inte vi som sitter fullmäktige känner att vi kan påverka - hur ska de som har valt oss kunna göra det? ” sade hon bl.a.
Blixtbelysningen av demokratiproblemet kunde inte ha kommit lämpligare. Nästa fråga handlade om att ge kommunstyrelen ökat inflytande över näringslivspolitiken, vilket skedde utan pardon. Därefter skulle fritidsnämndens ansökan om en miljon extra till föreningsbidrag avslås enligt planerna. Men plötsligt lösgjorde sig enstaka förtroendevalda ur partiledningarnas grepp och började tala utifrån sin egen övertygelse. Föreningslivets väl och ve stod emot kommunledningens principfasthet. Vi på läktaren kände dramatiken: Utgången är oviss, demokratin lever, debatten är på allvar!
Då kliver ett sömnpiller upp i talarstolen. Han mal sönder all spänning med ett femton minuter långt och förnumstigt anförande helt utan dramatisk nerv. Efter ytterligare ett par trötta kommentarer blir det till slut omröstning med votering som slutar 20-17 till kommunstyrelsens favör… Vad kan man säga? Upproret slogs ner av en filibuster - en långpratare. Visst, alla folkvalda har demokratisk rätt att komma till tals och tala till punkt. Men kan vi inte försöka fatta oss någorlunda kort?
Kanske var det interpellationen som tände gnistan, vad vet jag? För en stund fick vi i alla fall uppleva att lokalpolitik kan vara lika spännande som en vm-match i fotboll! Intresset för politik skulle öka drastiskt om besluten i fullmäktige inte gick att förutsäga. Men då måste kommunstyrelsen låta bli att avgöra alla frågor på förhand. Partierna måste acceptera att alla inte tycker lika i alla frågor. Och de folkvalda måste sluta att tråka ihjäl varandra med långa tal.
04 mar 2008 - Per Norbäck
Lite ambitiöst kan man säga att flera fullmäktigeledamöter gjorde stora framsteg i fråga om att erövra sin rösträtt i sakfrågorna genom att frondera mot partilinjerna. Några ledamöter vågade både öppet blanda sig i debatten och rösta annorlunda. Jag hann inte notera alla fritänkarna, men Sten-Åke Adlivankin (m) avstod att rösta, och Marge Aab Svensson (m) och Lars Barkström (m) röstade mot kommunstyrelsens förslag. Vilken linje Miljöpartiet drev officiellt, vet jag inte. Margareta Lundberg (mp) röstade för kommunstyrelsens förslag. Bo Eknert - hur röstade han?
Det händer att någon frågar vad Demoex egentligen vill uppnå. Svaret är att Demoex finns för att så småningom vinna just kampen om rösträtt i sakfrågorna.
Vi är (ännu i liten skala) arvtagare till rösträttsrörelsen som röjde väg för ett demokratiskt styrelseskick i Sverige byggt på allmänna val. Det var förstås en kamp var eviga dag, många år och rörelsen saknade rakt inte motståndare med makt - från början hade man alla emot sig. Men till slut kunde liberaler och socialdemokrater i samverkan införa allmän rösträtt för både män och kvinnor i Sverige. Med tiden har även de andra partierna anslutit sig till rösträttstanken. Nu omhuldas denna så vitt jag förstår av alla partier som har någon praktisk betydelse.
Inte heller Demoex saknar kritiker, skulle man döma av fullmäktigeledamöterna i Vallentuna (förutom vår egen företrädare) så är hela världen i mot oss. Så illa är det långt ifrån. Så gott som alla partier har företrädare som tänker tankar i Demoex riktning, ett tankeutbyte som kulminerade åren efter demokratiutredningen (avslutad 1999). Peter Eriksson, språkrör i Miljöpartiet, är kanske den tydligast har understrukit behovet av ökade möjligheter för folkligt inflytande i politiken.
Flera företrädare i fullmäktige hävdar att personliga kontakter mellan väljare och valda är att föredra jämfört med direkta påverkansinstrument - som Demoex demokratiforum. Jag vet inte om det betyder att man föredrar lobbyister framför ordnade omröstningar. Jag gör det i vart fall inte.
Inför nästa val är det viktigt att Demoex argumenterar utifrån ett manifest för ökad öppenhet. Det är dags att ta fram ett dokument som tydligt visar vilka konkreta åtgärder vi vill genomföra för att öka öppenheten i de politiska besluten och för att öka den direkta möjligheten för människor att delta i beslutsfattandeti frågor som påverkar liv och väl för dem själva och för deras barn, nära och kära.
Det är dags att demoex banar väg till ett ytterligare mer öppet och mer demokratiskt samhälle.
Men politik är ingen vm-match. Det finns inget självändamål i att man inte ska veta vilka beslut som tas. Snarare är det positivt ju mer man kan förutsäga de politiska besluten. Det är trots allt vår vardag det handlar om. En vardag som vi helst vill kunna förutsäga och planera inför. Tror man något annat är man ute på mycket hal is.
Jo, det finns ett självändamål i att inte veta vilket beslut som ska tas, annars vore parlamentarismen onödig. Det har med maktspridning att göra. Jag vill påstå att ju mer man kan förutsäga de politiska besluten, desto sämre fungerar demokratin. Ett öppet och demokratiskt samhälle är nämligen inte förutsägbart.
Per
Händelsen som beskrivits och argumenterats för i Km 04 mar 2008 - Per Norbäck., är mycket intressant upptäckt. Här har vi följa piskan (jag menar följa John principen) som vikitgare än att argumentera och rösta efter sin övertygelse. Demoex. har här öppnat upp och kommit någonting på spåren som kan utvecklas, jag hoppas att demoex. orkar fortsätta på inslagen bana trots hårt motstånd. Det som stora ligger närmast och kommer är EU valet 2009, nu är det säkert i den yngre generationen som tycker vad gangnar det mig. Men det handlar om invidiens frihet och möjlighet att göra sin röst hörd, för att driva demokrati och firr tänkande framåt.
Jerry Gabrielsson